-
Det var för ca fem år sedan då jag flyttade till Bålsta. Jag skulle börja fjärde klass och var sjukt nervös inför första skoldagen. Jag var jätte blyg, vågade knappt öppna munnen. Men så fanns du där, som en gåva från Gud eller något och hjälpte mig genom den hemska första dagen. Vi lekte på rasterna, kom till och med försent, första dagen liksom... Men vadå? Vi hade ju vattenkrig, vem har då tid att gå in på lektion? Nej precis, inte vi i alla fall. Läraren blev jätte sur, men vi bara fortsatte skratta och struntade fullständigt i vad hon sa. Dagarna gick och jag började förstå att det här kommer kunna bli en riktigt bra vän, kanske till och med en bästa vän.. Och det blev du.
Jag kommer ihåg första dagen vi skulle leka utanför skolan. Vi bestämde oss för att vara hemma hos dig. Vi gick ut i skogen och hade med oss en picknick med saft och bullar och efter vi fikat färdigt började vi bygga en koja. Efter några månader började vi inse att vi inte kunde vara utan varandra. Vi älskade ju att leka med varandra så varför skulle vi inte kunna få göra det då då? Vi va med varandra varje dag, både i skolan och efter. Men efter något år så började det komma lite små bråk här och var, men va tusan, sånt ingår faktiskt i en kompisrelation, sånt får man räkna med. Dessa bråk var ju egentligen inga stora bråk, vi kunde ju bara inte komma överens om vad vi skulle leka. Så efter några minuter var vi sams igen och allt var precis som vanligt.
Vi har så otroligt många minnen tillsammans. Både glada och mindre glada, men det är ändå minnen och saker som vi har gjort tillsammans som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån oss.
Åren gick och vi blev ännu tajtare. Vi kallade oss systrar och kusiner och alla möjliga olika saker. Vi var nästan som en enda person. Nästan o åtskiljbara..
Sen en dag började vi bråka. Och det här bråket var inget vanligt bråk där vi bara bad om förlåtelse efter 5 minuter, utan det var en riktigt ordentlig fajt. Det var hemskt och jag mådde så dåligt över detta, för innerst inne visste jag nog att jag bara ville va din vän. Vi sa hemska saker till varandra och tillslut bestämde vi oss för att gå skilda vägar. Detta var en kväll i november om jag inte minns helt fel, och vi har inte pratat sen den dagen. Det beslutet, om att vi skulle gå skilda vägar, har gjort att vi är de personerna vi är idag. Vi har förändrats så otroligt mycket båda två så det går kanske inte att ”förenas” igen, men ändå så kan jag inte låta bli att drömma och hoppas att vi en dag ska bli kompisar igen. Än idag tänker jag tillbaka på det vi hade och inser att det var helt underbart.
En himla lång text det här, kanske lite onödigt lång, för det som jag egentligen vill ha sagt är så himla enkelt. Jag saknar Dig, min bästa vän!
/Ronja
